amerikansk T-hand – Som E-hand (􌥇) bortsett ifrån att tummen inte ligger helt under de andra fingrarna, utan istället sticker ut mellan pek- och långfinger. Tummen har, med andra ord, sidokontakt med pek- och långfinger. Transkriberas i lexikonet med knuten hand (􌤦). Se: klitoris, Togo, aldrig i livet.

annanhand – Som K-hand (􌥎) bortsett ifrån att kontakten mellan tumme och långfinger inte sker på långfingrets mitt, utan längre ut mot spetsen av långfingret. Transkriberas i lexikonet med K-hand (􌥎). Se: annan/annat.

dejthand – Som pekfinger (􌥈) bortsett ifrån att lång-, ring- och lillfinger inte är knutna, utan de är böjda och har kontakt med tummen som i O-hand (􌥆). Transkriberas i lexikonet med pekfinger (􌥈). Handformen är inlånad från ASL. Se: date/dejt.

hållhand, liten – Som hållhand (􌤫) bortsett ifrån att långfingret ligger intill pekfingret, och har samma böjning. Transkriberas i lexikonet med liten O-hand (􌤎). Se: pil, pilbåge.

ILY-hand – En variant av U-hand (􌦱) i vilken tummen inte har kontakt med lång- och ringfingerspetsarna, utan är istället utsträckt som i L-hand (􌤨), och de mellersta fingrarna (lång- och ringfinger) är böjda eller knutna. Kan alternativt tolkas som en variant av flyghand (􌥑) i vilken pekfinger och tumme är utsträckta. Transkriberas i lexikonet ibland med flyghand (􌥑), ibland med U-hand (􌦱). Handformen används också i ASL, och kombinerar där de första bokstäverna orden ”I Love You” ifrån det amerikanska handalfabetet: I , L och Y . Se: Winnipeg Jets, itsLearning.

jasåhand – Som stort långfinger (􌥒) bortsett ifrån att lill- och ringfinger inte är utsträckta, utan knutna, och tumme, pek- och långfinger är utsträckta i varsin riktning, vinkelrätt mot varandra (med tumme och pekfinger utsträckt och långfinger vinklat). – I fysik (och matematik) finns en minnesregel för koordinatsystem (kallad ”högerhandsregeln”) som använder sig av den här handformen, så jag har ibland kallat den fysikerhand. Transkriberas i lexikonet med tupphand (􌤮) eller liten O-hand (􌤎). Se: jaså, peg/pegga.

kroklillfinger – Som lillfinger (􌤱) men med fingret böjt istället för utsträckt. Lillfingret verkar bli böjt i tecken med lillfinger och hakning. Transkriberas i lexikonet med lillfinger (􌤱). Se: Shanghai.

kroklångfinger – Som långfinger (􌤬) men fingret är böjt istället för utsträckt. Långfingret verkar bli böjt i tecken med långfinger och hakning. Transkriberas i lexikonet med långfinger (􌤬). Se: Filipstad, Värmland.

O-hand, liten – Har tre varianter: vinklad liten O-hand , böjd liten O-hand och stor liten O-hand (i vilken ring- och lillfinger är utsträckta och spretade). Lexikonet gör ingen skillnad mellan de olika varianterna och transkriberar alla på samma sätt, som liten O-hand (􌤎). Wallin (1994) kallar den vinklade varianten för NA-hand () och den böjda varianten för NO-hand ().

O-hand, böjd liten – En variant av liten O-hand (􌤎) i vilken fingrarna är böjda (inte vinklade). Förekommer i Wallin (1994) och kallas där NO-hand (). Lexikonet gör ingen skillnad mellan de olika varianterna och transkriberar alla på samma sätt, som liten O-hand (􌤎). Se: bär, gulp/uschiamej, fisa.

O-hand, stor liten – Som böjd liten O-hand (􌤎) bortsett ifrån att de passiva fingrarna (ring- och lillfinger) inte är knutna, utan utsträckta och spretade på samma sätt som i stor nyphand (􌤲). Kallas i lexikonets teckenbeskrivningar lill- och ringfingret, och transkriberas i lexikonet med lillfinger (􌤱) eller liten O-hand (􌤎). Handformen är inlånad från finskt teckenspråk, och förekommer i lexikon endast i namnet några finska orter. (Teoretiskt sett borde det kunna finnas både en böjd och en vinklad variant av den här handformen, men hittills har jag bara observerat den i böjd variant.) Se: Siuntio/Sjundeå, Tammerfors/Tampere.

O-hand, vinklad liten – En variant av liten O-hand (􌤎) i vilken fingrarna är vinklade (inte böjda). Förekommer i Wallin (1994) och kallas där NA-hand (). Lexikonet gör ingen skillnad mellan de olika varianterna och transkriberar alla på samma sätt, som liten O-hand (􌤎). Se: ägg, blodprov, träskor

pekfingertumhand – Som pekfinger (􌥈) eller L-hand (􌤨) men med tummen motställd som i flat tumhand (􌥂). Transkriberas i lexikonet med L-hand (􌤨). Se: mindre än eller lika med.

pistolhand – Som tupphand (􌤮), fast med pek- och långfinger samlade (intill varandra) som i N-hand (􌥌), eller (beskrivet på ett annat sätt) som N-hand (􌥌) med tummen utsträckt som i L-hand (􌤨). Transkriberas i lexikonet med N-hand (􌥌). Se: cowboy, vilda västern.

ringfinger, runt – Som runt långfinger (􌥟) bortsett ifrån att ringfingret är aktivt istället för att långfingret. Transkriberas i lexikonet med runt långfinger (􌥟). Handformen är inlånad från internationellt teckenspråk, och förekommer i lexikon endast i namnet på en ukrainsk ort. Se: Mykolaiv.

sprethand, vinklad - Som tumvinkelhand (􌥄) men med spretade fingrar, eller (beskrivet på ett annat sätt) som sprethand (􌥃) med vinklade fingrar och motställd tumme. Transkriberas i lexikonet med flat tumhand (􌥂). Se: manet.

U-hand – Har tre varianter: vinklad U-hand (de mellersta fingrarna är vinklade och har spetskontakt med tummen), böjd U-hand (de mellersta fingrarna är böjda och har spetskontakt med tummen) och ILY-hand (tummen är utsträckt och de mellersta fingrar är böjda utan spetskontakt). Ser ut som flyghand (􌥑) bortsett ifrån att de mellersta fingrarna (lång- och ringfinger) är vinklade/böjda istället för knutna, och att tummens position varierar. Lexikonet gör ingen skillnad mellan de olika varianterna utan transkriberar alla som U-hand (􌦱) sedan november 2018 (då transkriptionssymbolen ”􌦱” introducerades), innan dess transkriberades den som flyghand (􌥑). Handformen är inlånad från ASL.

U-hand, böjd – En variant av U-hand (􌦱) i vilken de mellersta fingrarna (lång- och ringfinger) är böjda (inte vinklade) och har spetskontakt med tummen. Lexikonet gör ingen skillnad på de olika varianterna utan transkriberar alla på samma sätt, som U-hand (􌦱). Se: Kazakstan.

U-hand, vinklad – En variant av U-hand (􌦱) i vilken de mellersta fingrarna (lång- och ringfinger) är vinklade (inte böjda) och har spetskontakt med tummen. Lexikonet gör ingen skillnad på de olika varianterna utan transkriberar alla på samma sätt, som U-hand (􌦱). Se: lama, Bolivia.

W-hand, böjd – Som W-hand (􌤰) men fingrarna är böjda istället för utsträckta. Transkriberas i lexikonet med W-hand (􌤰). Se: om tre veckor, var tredje vecka, tre veckor, för tre veckor sedan, Washington Capitals, Seoul.

X-tumhand – Som X-hand (􌤳) bortsett ifrån att tummen inte är invikt, utan motställd som i flat tumhand (􌥂). Transkriberas i lexikonet med X-hand (􌤳). Se: SsangYong.

aktiv – Aktiva fingrar (Battison 1978 kallar dessa ”selected”) uppvisar en större formvariation än passiva fingrar. Fingrar som är böjda eller vinklade eller har (spets- eller sido-) kontakt med tummen är alltid aktiva. Utsträckta fingrar är passiva i de stora handformerna (där ett eller flera andra böjda eller vinklade fingrar är aktiva) men aktiva i övriga handformer . Se: finger.

böjd – Ett böjt finger har en böjning i de två yttre knogarna. Den inre knogen saknar vanligtvis böjning, utom i handformer med spetskontakt . Se: finger.

finger – Varje finger (utom tummen) i en handform kan vara antingen passivt eller aktivt. När två eller fler (passiva eller aktiva) fingrar intill varandra är utsträckta är de antingen samlade eller spretade . Formen hos varje enskilt finger kan beskrivas som antingen utsträckt , vinklat , böjt eller knutet . Fingrar kan dessutom ha antingen sido- eller spetskontakt med tummen. (Tummen räknas aldrig som ett finger).

knuten – Ett knutet finger är böjt i alla knogarna. Se: finger.

invikt – En invikt tumme ligger över handflata eller knutna fingrar. Tummen betraktas som invikt oavsett om den ligger ovanpå andra fingrar eller mot handflatan. Se: tumme.

liten – I en liten handform är pek- och långfingret aktiva. (Notera särskilt att stor och liten inte är motsatser, se stor liten O-hand.)

motställd – En motställd tumme är vinkelrät mot handflatan. Tummens böjning imiterar fingrarnas, så att om fingrarna är vinklade hålls tummen rak , men om fingrarna är böjda så antar även tummen en böjd form . (Termen lånad från Wallin 1994.) Se: tumme.

passiv – Passiva fingrar (Battison 1978 kallar dessa ”unselected”) har färre former än aktiva. Knutna fingrar är alltid passiva . Utsträckta fingrar är passiva när de förekommer i en handform utan knutna fingrar som har minst ett böjt eller vinklat finger (oavsett tumkontakt) . Handformer med utsträckta passiva fingrar kallas stora. Se: finger.

samlad – Samlade fingrar innebär att fingrarna ligger intill varandra och nuddar varandras sidor (i motsats till spretade ). Handformer som bara har ett aktivt finger (pekfingret , långfingret , lillfingret , etc) eller där de aktiva fingrarna inte är intill varandra (flyghand ) är alltid samlade. Om en handform har spetskontakt med tummen, men inte är stor så är den också alltid samlad.

sidokontakt – En tumme med sidokontakt nuddar sidan av ett annat finger. Storleken på kontaktytan mellan tumme och annat fingret varierar mer än i handformer med spetskontakt, och involverar vanligtvis inte (enbart) tummens spets. Se: tumme.

spetskontakt – En tumme med spetskontakt är vinkelrät mot handflatan, och tumspetsen har kontakt med en eller flera fingerspetsar. Tummens böjning imiterar fingrarnas, så att om fingrarna är vinklade hålls tummen rak, men om fingrarna är böjda så antar även tummen en böjd form. Notera: I en handform med spetskontakt är fingrarna alltid samlade. Se: tumme.

spretad – Spretade fingrar innebär att fingrarna hålls ifrån varandra och har inte sidokontakt (i motsats till samlade fingrar). En handform som har spetskontakt med tummen kan inte vara spretad om den inte också är stor. Se: finger.

stor – I en stor handform är de passiva fingrarna i handformen utsträckta (istället för knutna ) och de aktiva fingrarna är antingen böjda eller vinklade (med eller utan tumkontakt). Stora handformer (liksom alla handformer med utsträckta fingrar) kan vara antingen samlade eller spretade . (Notera särskilt att stor och liten inte är motsatser, se stor liten O-hand.)

tumme – Tummen kan vara invikt , motställd eller utsträckt . Dessutom kan tummen ha antingen sido- eller spetskontakt med fingrarna. (Tummen räknas aldrig som ett finger). För tummens positioner har jag använt vedertagna termer då jag kunnat (”motställd” och ”invikt” kommer från Wallin 1994) men jag har bara kunnat hitta några få allmänt använda termer i svenskspråkig teckenspråkslitteratur, de övriga termerna är således mina egna.

utsträckt (om finger) – Ett utsträckt finger hålls rakt i samtliga knogar, och kan därför inte ha spetskontakt med tummen. (I andra källor används ibland termen ”rak”, men jag undviker den här efter som den också kan användas för att beskriva ett vinklat finger.) Se: finger.

utsträckt (om tumme) – En utsträckt tumme befinner sig i samma plan som handflatan. Den är rak i samtliga fall, utom i en av varianterna av tumhand. Se: tumme.

vinklad – Ett vinklat finger har en böjning i den inre knogen, men hålls rak i de två yttre. (I andra källor används ibland termen ”rak”, men jag undviker den här efter som den också kan användas för att beskriva ett utsträckt finger.) Se: finger.