Inventering av handformer

Detta är ett försök till en kort inventering av handformer i svenskt teckenspråk. Alla handformer är tagna ur samma källor som introartikeln använder sig av, utom i de fall då något annorlunda sägs i texten.

Slutna handformer

Tummen har kontakt med en eller fler fingertoppar i dessa handformer.

4 2 1   pek lång pek +
lång
a-form lama-
handen
o-form
håll-
hand

 
 
1 2 4
a-form
o-form
håll-
hand
pek
samlad
pek lång pek +
lång
lama-
handen

Öppna och knutna handformer

Tummen har inte kontakt med andra fingertoppar (kontakt med knutna fingrar, eller fingrar som hålls in mot handflatan av tummen räknas inte).

Varianter – 1: 2: 3: 4:
tumme invikt tumme parallel ut från handflata tumme vinkelrät mot handflata tumme parallel med fingrar
flatvinkladböjdknuten flatvinkladböjdknuten flatvinkladböjdknuten flatvinkladböjdknuten
4 samlad 1
spretad manet-
hand
2
2 samlad pistol-
hand
spretad
flyghand
1 pekfinger 3 4
lillfinger
ringfinger
3 samlad
spretad böjd
w-hand
flatvinkladböjdknuten flatvinkladböjdknuten flatvinkladböjdknuten flatvinkladböjdknuten
tumme invikt tumme vinkelrät mot handflata tumme parallel ut från handflata tumme parallel med fingrar

Udda handformer

annan-
handen
jaså-
handen

Fotnoter

annanhanden – Som K-handen men med kontakt ytterst på långfingret. Förekommer i tecknet annan, annat.

böjda w-handen – Förekommer i tecknet för tre veckor sedan.

dejthanden – ?

jasåhanden – Som fast med lill- och ringfingret knutet. Tumme, pek- och långfinger är alla utsträckta i tre olika riktningar (om högerhanden är framåtriktad vänstervriden så pekar tummen uppåt, pekfingret framåt och långfingret till vänster). Förekommer i tecken som jaså.

kroklillfingret (kallas i lexikon bara ’lillfingrar […] hakade i varandra’) – Ser ut som lillfingret, fast böjt.

kroklångfingret (kallas i lexikon ’böjda långfingret’ med eller utan citattecken runt ’böjda’ – detta namn är mindre lämpligt eftersom Wallin (1994) använder samma namn för en annan handform) – Ser ut som R-handen, fast långfingret är böjt.

lamahanden – Ingår i tecknet lama. Handform inlånad från ASL. Transkriberas med flyghanden i lexikon. En handform där lill- och långfinger är utsträckta och tummen tillsammans med lång och ringfinger bildar en a-handsform. (Som en lama med uppstickande öron.)

lill- och ringfingret (kallas i lexikon för ’lill- och ringfingret’, transkriberas 􌤱 eller 􌤎) – Ser ut som lilla O-handen, men med ring- och lillfingrarna utsträckta (som i stora nyphanden). Förekommer i namnet på flera finska orter i lexikon: Siuntio/Sjundeå; Tampere/Tammerfors; Tampere/Tammerfors.

manethanden – Ingår i tecknet manet. Skulle också med fördel kunna kallas vinklade sprethanden.

pistolhanden – Ser ut som tupphanden, fast med pek- och långfinger sida vid sida som i N-handen (N-handen med tummen stickande rakt ut, parallelt med handflatan). En av mina lärare beskrev att det var denna handform man använde i avbildande tecken för att gestalta en pistol.