Fingerfonetik

Detta är en skiss till ett system varmed handformer kan transkriberas i större detalj. Systemet är avsett att användas tillsammans med den vanliga teckenspråkstranskriptionen och är tänkt att komplettera detta genom att tillåta transkription av handformer för vilken ingen vedertagen symbol existerar.

I följande text används ordet ”finger” om pek-, lång-, ring- och lillfinger men inte om tummen.

ATT GÖRA – Typsnittet är i användbart skick, men följande återstår att göra:

Spretning

Om det finns minst två fingrar intill varandra som inte är knutna så kan de vara antingen samlade eller spretade. Spretning påverkar inte knutna fingrar och markeras med en båge, antingen under alla fingrarna, eller under det fingerpar som är spretat. För alla normala handformer i svenskt teckenspråk fungerar den stora bågen som markerar att alla fingrar är spretade alldeles utmärkt.

◌􌧾◌
hel hand
spretad
◌􌧿◌
fingerpar
spretat

Spretade handformer markeras med ett böjt streck under fingrarna, samlade handformer har ingen markör:

􌧬􌧬􌧬􌧬􌧴
flat hand
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧬􌧴
sprethand
􌧯􌧯􌧯􌧯􌧸
S-hand
􌧯􌧯􌧾􌧯􌧯􌧸
klohand
􌧲􌧬􌧬􌧬􌧷
M-hand
􌧲􌧬􌧾􌧬􌧬􌧷
W-hand
􌧲􌧲􌧬􌧬􌧷
N-hand
􌧲􌧲􌧾􌧬􌧬􌧷
V-hand

Utifrån lexikonet kan argumenteras att de spretade handformerna borde vara de omarkerade, enär de är vanligast för alla handformspar utom för flat hand/sprethand (där flat hand är betydligt vanligare). Att ändock välja att ha en diakritisk symbol för de spretade formerna gjordes av praktiska skäl, då detta drastiskt minskar antalet nödvändiga former.

Om man vill indikera att endast två fingrar är spretade relativt varandra används en mindre version av det böjda strecket för enbart dessa fingrar. Såhär transkriberas sålunda den vulkanitiska hälsningsgesten ifrån Star Trek:

􌧬􌧬􌧿􌧬􌧬􌧴
spockhand

Fingrarna

Vanligtvis är ett finger antingen: rakt, vinklat, böjt eller knutet. Ovanligare varianter är lätt böjt, och håll- eller F-form, eller korsade fingrar.

􌧬
rakt
􌧭
vinklat
􌧯
böjt
􌧲
knutet
􌧮
lätt
böjt
􌧰
F-form
􌧱
håll-
hand
􌧳
korsade

Detta ser typiskt ut såhär:

􌧲􌧲􌧲􌧬􌧷
pekfinger
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧷
vinklat
pekfinger
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧷
krok-
finger
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧷
knuten
hand

I hållhand (och vissa varianter av nyphand) är pekfingret rakt i knogen, men böjt i bägge fingerleder. I amerikansk E-hand intar alla fingrar denna position.

􌧲􌧲􌧲􌧱􌧻􌧶􌧺
hållhand
􌧲􌧲􌧲􌧱􌧺􌧶􌧺􌧷
nyphand
(variant)
􌧱􌧺􌧱􌧺􌧱􌧺􌧱􌧺􌧷􌧺
ASL
E-hand
􌧱􌧱􌧱􌧱􌧽􌧷􌧺
ASL
skrikande
E-hand

Pekfingret kan också formas genom att enbart mellersta fingerleden böjs i nittio graders vinkel den yttersta fingerleden och knogen förblir rak. Detta sker i varianter av F-hand och stor nyphand:

􌧬􌧬􌧬􌧰􌧻􌧶􌧺
F-hand
􌧬􌧬􌧬􌧰􌧻􌧶􌧺
stor
nyphand
(variant)
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧰􌧺􌧶􌧺
stor
nyphand
(variant)

Korsade fingrar skrivs med korsade fingerstreck:

􌧲􌧲􌧳􌧷
X-hand

Wallin (1994) omnämner handformen böjd sprethand som beskrivs som ett mellanting mellan sprethand och klohand (med knogar och fingerleder lätt böjda men inte böjda nog för att bilda en klohand). Denna handform används endast i avbildande tecken.

􌧮􌧮􌧾􌧮􌧮􌧴
böjd
sprethand

Tummen

Tummen kan vara: knuten, parallell, rak, böjd, i rak opposition och i böjd opposition.

􌧴
rak
􌧵
böjd
􌧶
parallell
􌧷
knuten
􌧸
böjd
opposition
􌧹
rak
opposition

Knuten innebär lagd över de andra fingrarna eller handflatan (som i knuten hand, D-hand eller pekfinger). Parallell innebär att tummen ligger parallell med eventuellt utsträckt pekfinger (som i varianter av flat hand och knuten hand). Rak innebär stående rakt ut, i 90° vinkel i samma plan som de övriga fingrarna om de är utsträckta (som i tumhand och sprethand). Böjd innebär att tummen är vinklad i samma riktning som för rak, men att tummen är böjd (som i tecknen SEXTIO och TÄNDARE). I rak opposition innebär att tummen är vinklad ut i 90° ut från handflatan (om fingrarna är vinklade så är de parallella med tummen i detta läge, Q-hand och tumvinkelhand). I böjd opposition är detsamma som rak opposition, men tummen är dessutom böjd in mot fingrarna/handflatan (skillnaden mellan A-hand och O-hand, eller S-hand och tumvinkelhand).

􌧲􌧲􌧲􌧲􌧽􌧷􌧺
E-hand
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧷
knuten
hand
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧶
knuten
hand
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧴
tumhand
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧹
Q-hand
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧵
60-hand

􌧯􌧯􌧯􌧯􌧸
S-hand
􌧭􌧭􌧭􌧭􌧹
tumvinkel-
hand
􌧭􌧭􌧭􌧭􌧴
vinkelhand
(variant)

Kontakt

Kontakt markeras med en punkt där kontakten sker. Det finns fyra typer av kontakt: spetskontakt (kontakt vid finger- eller tumspets), mittkontakt (kontakt mitt på fingret/tummen), mellankontakt (kontakt med tummen mellan två fingrar) och handflatekontakt.

◌􌧺
spets-
kontakt
◌􌧻
mitt-
kontakt
◌􌧼
mellan-
kontakt
◌􌧽
hand-
flate-
kontakt

Om kontakt förekommer finns det (av naturliga skäl) alltid minst två kontaktpunkter, utom i fallet X-hand i vilken de två kontaktpunkterna sammanfaller i symbolen.

􌧲􌧲􌧳􌧷
X-hand

A-hand och O-hand har här skrivits med kontakt mellan alla fingertoppar, fastän det är troligare att tummen bara har kontakt med en eller ett par av de motstående fingrarna. I dessa handformer har alltså inte nödvändigtvis alla kontaktpunkter kontakt med alla andra kontaktpunkter. (Du kan förstås välja att skriva ut kontaktpunkterna mer noggrant när du använder systemet själv.)

􌧭􌧺􌧭􌧺􌧭􌧺􌧭􌧺􌧹􌧺
A-hand
􌧯􌧺􌧯􌧺􌧯􌧺􌧯􌧺􌧸􌧺
O-hand
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧺􌧹􌧺
nyphand
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧺􌧸􌧺
böjt
pekfinger
􌧲􌧲􌧭􌧺􌧭􌧺􌧹􌧺
NA-hand
􌧲􌧲􌧯􌧺􌧯􌧺􌧸􌧺
NO-hand

􌧲􌧲􌧲􌧱􌧻􌧶􌧺
hållhand
􌧲􌧲􌧲􌧱􌧺􌧶􌧺
nyphand
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧰􌧻􌧶􌧺
F-hand/
stor
nyphand
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧯􌧺􌧸􌧺
stor
nyphand
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧭􌧺􌧹􌧺
stor
nyphand
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧯􌧺􌧸􌧺
stor
nyphand
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧰􌧻􌧶􌧺
stor
nyphand
(variant)
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧰􌧺􌧶􌧺
stor
nyphand
(variant)
􌧬􌧭􌧺􌧭􌧺􌧬􌧹􌧺
U-hand

Vid fingrar och tumme som som ligger parallellt intill varandra skrivs kontakt inte ut (trots att kontakt sker längsmed hela fingrets/tummens sida).

􌧬􌧬􌧬􌧬􌧶
flat hand
(variant)

Men om kontakten sker i vinkel (vid en distinkt punkt längsmed fingrets sida) skrivs kontaktpunkten ut:

􌧭􌧭􌧭􌧭􌧻􌧶􌧻
vinkelhand
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧻􌧶􌧻
T-hand
􌧲􌧲􌧭􌧻􌧬􌧶􌧺
K-hand
􌧲􌧲􌧭􌧺􌧬􌧶􌧺
annanhand1

När tummen är knuten (dvs ligger över de andra fingrarna, eller i handflatan) skriver man vanligtvis inte ut kontakt, men om man vill kan man förstås göra det:

􌧲􌧲􌧲􌧲􌧷
knuten
hand
􌧲􌧲􌧲􌧬􌧷
pekfinger
􌧲􌧲􌧬􌧬􌧷
N-hand
􌧲􌧬􌧬􌧬􌧷
M-hand
􌧬􌧬􌧬􌧬􌧷
D-hand
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧬􌧷
4-hand

􌧲􌧲􌧻􌧲􌧻􌧲􌧻􌧷􌧺
knuten
hand
􌧲􌧲􌧻􌧲􌧻􌧬􌧷􌧺
pekfinger
􌧲􌧺􌧲􌧺􌧬􌧬􌧷􌧺
N-hand
􌧲􌧺􌧬􌧬􌧬􌧷􌧺
M-hand
􌧬􌧬􌧬􌧬􌧽􌧷􌧺
D-hand
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧬􌧽􌧷􌧺
4-hand

När tummen befinner sig under de andra fingrarna (som i en svensk E-hand, och amerikansk M-, N- eller T-hand) skrivs kontakten ut i handflatan eller mellan de fingrar där tumspetsen sticker ut:

􌧲􌧲􌧲􌧲􌧽􌧷􌧺
E-hand
􌧲􌧲􌧲􌧼􌧲􌧷􌧺
ASL
T-hand
􌧲􌧲􌧼􌧲􌧲􌧷􌧺
ASL
N-hand
􌧲􌧼􌧲􌧲􌧲􌧷􌧺
ASL
M-hand
􌧲􌧲􌧼􌧯􌧯􌧷􌧺
ASL
N-hand
(variant)
􌧲􌧼􌧯􌧯􌧯􌧷􌧺
ASL
M-hand,
variant
(variant)

Amerikansk e-hand kan skrivas såhär (med eller utan kontakt med fingertopparna):

􌧱􌧺􌧱􌧺􌧱􌧺􌧱􌧺􌧷􌧺
ASL
E-hand
􌧱􌧱􌧱􌧱􌧽􌧷􌧺
ASL
skrikande
E-hand

Handformer

Följande är en lista med handformer ur min introduktionsartikel till svensk teckenspråkstranskription. Denna lista inkluderar alla handformer ur Bergman (1977), Hedberg (1989), Wallin (1994) och Svenskt teckenspråkslexikon (både webb- och bokversion) plus handformer ur det amerikanska handalfabetet som inte existerar i svenskt teckenspråk.

Följande lista är i bokstavsordning efter svenskt namn.

􌧭􌧺􌧭􌧺􌧭􌧺􌧭􌧺􌧹􌧺
A-hand
􌧲􌧲􌧭􌧺􌧬􌧶􌧺
annanhand1
􌧬􌧬􌧬􌧬􌧷
D-hand
􌧲􌧲􌧾􌧯􌧯􌧷
dubbelkrok
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧽􌧷􌧺
E-hand
􌧱􌧺􌧱􌧺􌧱􌧺􌧱􌧺􌧷􌧺
E-hand
(ASL)
􌧱􌧱􌧱􌧱􌧽􌧷􌧺
E-hand,
skrikande
(ASL)
􌧬􌧬􌧬􌧰􌧻􌧶􌧺
F-hand
􌧬􌧲􌧲􌧲􌧴
flyghand
􌧬􌧲􌧲􌧬􌧴
flyghand
(variant)
􌧬􌧲􌧲􌧬􌧷
flyghand
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧬􌧴
flat hand
􌧬􌧬􌧬􌧬􌧶
flat hand
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧬􌧷
flat hand
(variant)
􌧭􌧭􌧭􌧭􌧴
flat hand
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧬􌧹
flat tumhand
􌧲􌧲􌧲􌧱􌧻􌧶􌧺
hållhand
􌧲􌧲􌧭􌧬􌧴
jasåhand2
􌧲􌧲􌧭􌧻􌧬􌧶􌧺
K-hand
􌧯􌧯􌧾􌧯􌧯􌧸
klohand
􌧯􌧯􌧾􌧯􌧯􌧴
klohand
(variant)
􌧮􌧮􌧾􌧮􌧮􌧴
klohand
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧷
knuten
hand
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧶
knuten
hand
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧷
krokfinger
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧴
krokfinger
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧬􌧴
L-hand
􌧬􌧲􌧲􌧲􌧷
lillfinger
􌧭􌧲􌧲􌧲􌧷
lillfinger
(variant)
􌧲􌧲􌧬􌧲􌧷
långfinger
􌧬􌧬􌧾􌧯􌧬􌧸
långfinger
(böjt)
􌧬􌧬􌧾􌧭􌧬􌧴
långfinger
(stort)
􌧬􌧬􌧾􌧯􌧬􌧸
långfinger
(stort)
􌧬􌧬􌧾􌧭􌧬􌧹
långfinger
(stort)
􌧬􌧬􌧾􌧯􌧺􌧬􌧸􌧺
långfinger
(runt)
􌧬􌧬􌧾􌧭􌧺􌧬􌧹􌧺
långfinger
(runt)
􌧲􌧬􌧬􌧬􌧷
M-hand
􌧲􌧼􌧲􌧲􌧲􌧷􌧺
M-hand
(ASL)
􌧲􌧼􌧯􌧯􌧯􌧷􌧺
M-hand,
variant
(ASL)
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧸
måtthand
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧹
måtthand
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧴
måtthand
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧹
måtthand
(rak)
􌧲􌧲􌧭􌧺􌧭􌧺􌧹􌧺
NA-hand
􌧲􌧲􌧬􌧬􌧷
N-hand
􌧲􌧲􌧭􌧭􌧷
N-hand
(variant)
􌧲􌧲􌧭􌧭􌧴
N-hand
(variant)
􌧲􌧲􌧭􌧭􌧹
N-måtthand
􌧲􌧲􌧯􌧺􌧯􌧺􌧸􌧺
NO-hand
􌧲􌧲􌧯􌧯􌧷
N-hand
(böjd)
􌧲􌧲􌧼􌧲􌧲􌧷􌧺
N-hand
(ASL)
􌧲􌧲􌧼􌧯􌧯􌧷􌧺
N-hand,
variant
(ASL)
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧺􌧹􌧺
nyphand
􌧲􌧲􌧲􌧱􌧺􌧶􌧺
nyphand
(variant)
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧯􌧺􌧸􌧺
nyphand,
stor
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧭􌧺􌧹􌧺
nyphand,
stor
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧯􌧺􌧸􌧺
nyphand,
stor
(variant)
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧭􌧹
nyphand,
stor
(variant)
􌧬􌧬􌧬􌧰􌧻􌧶􌧺
nyphand,
stor
(variant)
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧰􌧺􌧶􌧺
nyphand,
stor
(variant)
􌧯􌧺􌧯􌧺􌧯􌧺􌧯􌧺􌧸􌧺
O-hand
􌧲􌧲􌧬􌧬􌧴
pistolhand3
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧴
tumhand
􌧲􌧲􌧲􌧬􌧷
pekfinger
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧷
pekfinger
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧯􌧺􌧸􌧺
pekfinger
(böjt)
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧷
pekfinger
(vinklat)
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧹
Q-hand
􌧯􌧯􌧯􌧯􌧸
S-hand
􌧯􌧯􌧯􌧯􌧴
S-hand
(variant)
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧬􌧴
sprethand
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧬􌧷
sprethand
(variant)
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧬􌧹
sprethand
(variant)
􌧮􌧮􌧾􌧮􌧮􌧴
sprethand
(böjd)
􌧭􌧭􌧾􌧭􌧭􌧹
sprethand4
(vinklad)
􌧭􌧭􌧭􌧭􌧹
tumvinkel-
hand
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧻􌧶􌧻
T-hand
􌧲􌧲􌧲􌧭􌧴
T-hand
(variant)
􌧲􌧲􌧲􌧼􌧲􌧷􌧺
T-hand (ASL)
􌧲􌧲􌧾􌧬􌧬􌧴
tupphand
􌧲􌧲􌧾􌧯􌧯􌧸
tupphand
(böjd)
􌧲􌧲􌧾􌧭􌧭􌧹
tupphand
(vinklad)
􌧬􌧭􌧺􌧭􌧺􌧬􌧹􌧺
U-hand
􌧲􌧲􌧾􌧬􌧬􌧷
V-hand
􌧲􌧲􌧾􌧭􌧭􌧷
V-hand
(variant)
􌧭􌧭􌧭􌧭􌧻􌧶􌧻
vinkelhand
􌧭􌧭􌧭􌧭􌧴
vinkelhand
(variant)
􌧭􌧭􌧭􌧭􌧷
vinkelhand
(variant)
􌧲􌧬􌧾􌧬􌧬􌧷
W-hand
􌧲􌧯􌧾􌧯􌧯􌧷
W-hand
(böjd)
􌧲􌧲􌧳􌧷
X-hand
􌧬􌧬􌧾􌧬􌧬􌧷
4-hand
􌧯􌧯􌧾􌧯􌧯􌧷
4-hand
(böjd)
􌧲􌧲􌧲􌧲􌧵
60-hand

Typsnitt

Fingerfonetiksymbolerna består av 20 symboler som är till för att beskriva handformer för vilka ingen annan symbol existerar. De utgör en del av typsnittet FreeSans-SWL (som används för transkription av svenskt teckenspråk) och kan således sömlöst användas tillsammans med den vanliga transkriptionen.

Följande tabell innehåller alla fingerfonetiksymboler i den ordning de beskrivits ovan:

Spretning
(2st)
hel 􌧾
parvis 􌧿
Fingrar
(8st)
rakt 􌧬
vinklat 􌧭
böjt 􌧯
knutet 􌧲
lätt böjt 􌧮
F-form 􌧰
hållhand 􌧱
korsade 􌧳
Tumme
(6st)
rak 􌧴
böjd 􌧵
parallell 􌧶
knuten 􌧷
böjd opp. 􌧸
rak opp. 􌧹
Kontakt
(4st)
spets 􌧺
mitt 􌧻
mellan 􌧼
handflata 􌧽

FIXME: Korsade fingrar (􌧳) är tänkta att vara en ligatur för två fingrar intill varandra med mittkontakt (􌧬􌧻􌧬􌧻). Detta är dock ännu ej implementerat i typsnittet.

Fotnoter

1. Annanhand är en handform som används i bla tecknet annan, annat [􌤮􌤴􌤸􌦆􌥎􌥼􌥻]. Den transkriberas i lexikonet med K-hand [􌥎].

2. Jasåhand är en handform som används i bla tecknet jaså [􌤔􌤮􌥕􌥗􌤟􌥧]. Den transkriberas i lexikonet med tupphand [􌤮] men [􌥎] har föreslagits som framtida symbol.

3. Pistolhand är en handform som mig veterligen inte förekommer i lexikonet, men som ibland används i avbildande tecken (som substitutor då man refererar till en pistol).

4. Vinklad sprethand är en handform som används i bla tecknet manet [􌥃􌥓􌥙􌥣􌦆􌥂􌥻]. Den transkriberas i lexikonet med flat tumhand [􌥂].

Referenser

Källor listade alfabetiskt. I de fall en källa inte går att hitta på nätet och inte är tillgänglig kommersiellt har jag nedan tagit mig friheten att länka till en PDF.

Bergman, Brita (1977) Tecknad svenska. Utbildningsforskning 28. Stockholm, Liber Läromedel/Utbildningsförlaget.

Bergman, Brita (1982) ”Teckenspråkstranskription”. Forskning om teckenspråk X. Stockholm, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. (Se även Forskning om teckenspråks webbsida.)

Bergman, Brita och Björkstrand, Thomas (1993) Kompendium i teckentranskription. Stockholms universitet, Institutionen för lingvistik.

Hedberg, Tomas (1989) ”Persontecken – Deras härkomst, bildningssätt och användning”. Forskning om teckenspråk XVI. Stockholm, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. (Se även Forskning om teckenspråks webbsida.)

Hedberg, Tomas (redaktör) (1997) Svenskt teckenspråkslexikon. Leksand, Sverigen Dövas Riksförbund, Teckenspråksavdelningen.

Svenskt teckenspråkslexikon. (2008–) Stockholm, Avdelningen för teckenspråk, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet.

Wallin, Lars (1994) Polysyntetiska tecken i svenska teckenspråket. Stockholm, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet.