Detta är en skiss till ett system varmed handformer kan transkriberas i
större detalj. Systemet är avsett att användas tillsammans med
den vanliga teckenspråkstranskriptionen och är tänkt
att komplettera detta genom att tillåta transkription av handformer för
vilken ingen vedertagen symbol existerar.
I följande text används ordet ”finger” om pek-, lång-, ring- och
lillfinger men inte om tummen.
Om det finns minst två fingrar intill varandra som inte är knutna så kan
de vara antingen samlade eller spretade. Spretning påverkar
inte knutna fingrar och markeras med en båge, antingen under alla
fingrarna, eller under det fingerpar som är spretat. För alla normala
handformer i svenskt teckenspråk fungerar den stora bågen som markerar att
alla fingrar är spretade alldeles utmärkt.
◌◌ hel hand spretad
◌◌ fingerpar spretat
Spretade handformer markeras med ett böjt streck under fingrarna,
samlade handformer har ingen markör:
flat hand
sprethand
S-hand
klohand
M-hand
W-hand
N-hand
V-hand
Utifrån lexikonet kan argumenteras att de spretade handformerna borde
vara de omarkerade, enär de är vanligast för alla handformspar utom för
flat hand/sprethand (där flat hand är betydligt vanligare).
Att ändock välja att ha en diakritisk symbol för de spretade formerna
gjordes av praktiska skäl, då detta drastiskt minskar antalet nödvändiga
former.
Om man vill indikera att endast två fingrar är spretade relativt
varandra används en mindre version av det böjda strecket för enbart dessa
fingrar. Såhär transkriberas sålunda den vulkanitiska hälsningsgesten ifrån
Star Trek:
spockhand
Fingrarna
Vanligtvis är ett finger antingen: rakt, vinklat, böjt
eller knutet. Ovanligare varianter är lätt böjt,
och håll- eller F-form, eller korsade fingrar.
rakt
vinklat
böjt
knutet
lätt böjt
F-form
håll- hand
korsade
Detta ser typiskt ut såhär:
pekfinger
vinklat pekfinger
krok- finger
knuten hand
I hållhand (och vissa varianter av nyphand) är pekfingret
rakt i knogen, men böjt i bägge fingerleder. I amerikansk E-hand intar alla
fingrar denna position.
hållhand
nyphand (variant)
ASL E-hand
ASL skrikande E-hand
Pekfingret kan också formas genom att enbart mellersta fingerleden böjs
i nittio graders vinkel den yttersta fingerleden och knogen förblir rak.
Detta sker i varianter av F-hand och stor nyphand:
F-hand
stor nyphand (variant)
stor nyphand (variant)
Korsade fingrar skrivs med korsade fingerstreck:
X-hand
Wallin (1994) omnämner handformen böjd
sprethand som beskrivs som ett mellanting mellan sprethand
och klohand (med knogar och fingerleder lätt böjda men inte böjda
nog för att bilda en klohand). Denna handform används endast i
avbildande tecken.
böjd sprethand
Tummen
Tummen kan vara: knuten, parallell, rak, böjd, i rak opposition
och i böjd opposition.
rak
böjd
parallell
knuten
böjd opposition
rak opposition
Knuten innebär lagd över de andra fingrarna eller handflatan (som
i knuten hand, D-hand eller pekfinger). Parallell
innebär att tummen ligger parallell med eventuellt utsträckt pekfinger (som
i varianter av flat hand och knuten hand). Rak innebär
stående rakt ut, i 90° vinkel i samma plan som de övriga fingrarna om de är
utsträckta (som i tumhand och sprethand). Böjd innebär
att tummen är vinklad i samma riktning som för rak, men att tummen är böjd
(som i tecknen SEXTIO och TÄNDARE). I rak opposition innebär att
tummen är vinklad ut i 90° ut från handflatan (om fingrarna är vinklade så
är de parallella med tummen i detta läge, Q-hand
och tumvinkelhand). I böjd opposition är detsamma som rak
opposition, men tummen är dessutom böjd in mot fingrarna/handflatan
(skillnaden mellan A-hand och O-hand, eller S-hand
och tumvinkelhand).
E-hand
knuten hand
knuten hand (variant)
tumhand
Q-hand
60-hand
S-hand
tumvinkel- hand
vinkelhand (variant)
Kontakt
Kontakt markeras med en punkt där kontakten sker. Det finns fyra typer
av kontakt: spetskontakt (kontakt vid finger- eller tumspets),
mittkontakt (kontakt mitt på fingret/tummen), mellankontakt
(kontakt med tummen mellan två fingrar) och handflatekontakt.
◌ spets- kontakt
◌ mitt- kontakt
◌ mellan- kontakt
◌ hand- flate- kontakt
Om kontakt förekommer finns det (av naturliga skäl) alltid minst två
kontaktpunkter, utom i fallet X-hand i vilken de två kontaktpunkterna
sammanfaller i symbolen.
X-hand
A-hand och O-hand har här skrivits med kontakt mellan alla
fingertoppar, fastän det är troligare att tummen bara har kontakt med en
eller ett par av de motstående fingrarna. I dessa handformer har alltså
inte nödvändigtvis alla kontaktpunkter kontakt med alla andra
kontaktpunkter. (Du kan förstås välja att skriva ut kontaktpunkterna mer
noggrant när du använder systemet själv.)
A-hand
O-hand
nyphand
böjt pekfinger
NA-hand
NO-hand
hållhand
nyphand (variant)
F-hand/ stor nyphand
stor nyphand
stor nyphand (variant)
stor nyphand (variant)
stor nyphand (variant)
stor nyphand (variant)
U-hand
Vid fingrar och tumme som som ligger parallellt intill varandra skrivs
kontakt inte ut (trots att kontakt sker längsmed hela fingrets/tummens
sida).
flat hand (variant)
Men om kontakten sker i vinkel (vid en distinkt punkt längsmed fingrets
sida) skrivs kontaktpunkten ut:
När tummen är knuten (dvs ligger över de andra fingrarna, eller i
handflatan) skriver man vanligtvis inte ut kontakt, men om man vill kan man
förstås göra det:
knuten hand
pekfinger
N-hand
M-hand
D-hand
4-hand
knuten hand
pekfinger
N-hand
M-hand
D-hand
4-hand
När tummen befinner sig under de andra fingrarna (som i en svensk
E-hand, och amerikansk M-, N- eller T-hand) skrivs kontakten ut i
handflatan eller mellan de fingrar där tumspetsen sticker ut:
E-hand
ASL T-hand
ASL N-hand
ASL M-hand
ASL N-hand (variant)
ASL M-hand, variant (variant)
Amerikansk e-hand kan skrivas såhär (med eller utan kontakt med
fingertopparna):
Fingerfonetiksymbolerna består av 20 symboler som är till för att
beskriva handformer för vilka ingen annan symbol existerar. De utgör en del
av typsnittet FreeSans-SWL (som används
för transkription av svenskt teckenspråk) och
kan således sömlöst användas tillsammans med den vanliga transkriptionen.
Följande tabell innehåller alla fingerfonetiksymboler i den ordning de
beskrivits ovan:
FIXME: Korsade fingrar () är tänkta att vara en
ligatur för två fingrar intill varandra med mittkontakt (). Detta är
dock ännu ej implementerat i typsnittet.
Fotnoter
1. Annanhand är en handform som används i bla
tecknet annan,
annat []. Den transkriberas i lexikonet med K-hand [].
2. Jasåhand är en handform som används i bla
tecknet jaså
[]. Den transkriberas i lexikonet med tupphand [] men
[] har föreslagits som framtida symbol.
3. Pistolhand är en handform som mig
veterligen inte förekommer i lexikonet, men som ibland används i
avbildande tecken (som substitutor då man refererar till en pistol).
4. Vinklad sprethand är en handform som
används i bla
tecknet manet
[]. Den transkriberas i lexikonet med flat tumhand [].
Referenser
Källor listade alfabetiskt. I de fall en källa inte går att hitta på
nätet och inte är tillgänglig kommersiellt har jag nedan tagit mig friheten
att länka till en PDF.
Bergman, Brita
(1977) Tecknad
svenska. Utbildningsforskning 28. Stockholm, Liber
Läromedel/Utbildningsförlaget.
◌◌
◌◌
