Teckenskrift är ett skriftsystem för teckenspråk. Det använder sig av papprets två dimensioner för att avbilda hur tecknen utförs. Fokuset ligger på att avbilda tecknen på ett sätt som är enkelt att både skriva och läsa. Skriften består av ett ’alfabet’ med handformer, linjer för rörelse, och ytterligare symboler för kroppspositioner, och ansikts-, mun- och kroppsrörelser.

Teckenskrift gör det möjligt att skriva ner teckenspråk direkt, utan att först behöva översätta till svenska – det har alla fördelarna med text (allt du behöver är penna och papper för att kunna anteckna) plus att man kan skriva direkt på teckenspråk! Själv använder jag det när jag vill minnas ett nytt (person-)tecken eller om jag hör en okänd term på en föreläsning (som jag vill lära mig, eller slå upp senare) eller om någon bara råkar säga något klokt som jag vill komma ihåg.

Teckenskrift är en anpassning av ASLwrite – den största skillnaden mellan ASLwrite och teckenskrift är att de handformer som finns i svenskt teckenspråk (men saknas i amerikanska) har lagts till. ASLwrite har utvecklats av personer i den amerikanska dövsfären (Adrean Clark, Jules Dameron, Robert Arnold och många andra) under lång tid, medan anpassningen har gjorts av mig, zrajm (en hörande student som pluggar teckenspråkslingvistik) med många frågor besvarade av medlemmarna i ASLwrites fejsbokgrupp. (Om du är mer nyfiken på hur jag tänkt så finns det flera sidor med anteckningar från skapandet av teckenskriften.)

Händer

Handsymbolerna är teckenskriftens motsvarighet till alfabetet. På engelska används termen ’digibet’, eller på ASL. (Kanske skulle ’fingerbetet’ vara en bra svensk översättning?) Dessa symboler visar vilken (eller vilka) handformer som ingår i ett tecken. Till skillnad från alfabetet finns det däremot inte någon etablerad alfabetisk ordning som alla runtom i världen är överens om.

En hands orientering i rummet (attityd) avgörs dels av vilken handsymbol som används och hur den är orienterad på pappret, dels på om någon lägesymbol eller kantmarkör används. (Jämför tex sprethand och vinklad sprethand nedan så ser du att de har olika orientering.)

Handsymboler

Här följer en lista med handsymboler, deras handform och (för att underlätta sökande på sidan) det namn på handformen som används i svenskt teckenspråk. Ovanligare handformer (det tas upp som allofoner i bokformen av Svenskt teckenspråkslexikon) är ljusare. Handformer specifika för svenskt teckenspråk är markerade med blått – dessa symboler finns inte i ASLwrite, men är konstruerade enligt samma principer.

Se även ’STSwrite: Notes on Digits’ för mer detaljerad lista av symboler och var de kommer ifrån.

Handens attityd (dvs orientering i rummet) indikeras också av handsymbolens placering. De handsymboler i tabellen nedan som illustreras med foto visar både handform och attityd, medan de handsymboler som illustreras med teckningar dessvärre bara visar handformen. För att visa att handen befinner sig i samma plan som ett teckens rörelse används Kantmarkören.

Öppna handformer


sprethand


vinklad sprethand (variant)


klohand


4-hand


böjd 4-hand (variant)


W-hand


böjd W-hand (variant)


S-hand


S-hand (variant)


vinkelhand


vinkelhand (variant)


flat hand


flat hand (variant)


D-hand


flat tumhand


stor nyphand


stor nyphand (variant)


stor nyphand (variant)


stor nyphand (variant)


stort långfinger


stort långfinger (variant)


runt långfinger


runt långfinger (variant)


F-hand

Slutna handformer


knuten hand


knuten hand (variant)


E-hand


tumvinkelhand


A-hand


O-hand


tumhand


tumhand (variant)


hållhand

Blandade handformer


nyphand


nyphand (variant)


rak måtthand


måtthand


måtthand (variant)


krokfinger


L-hand


pekfinger


pekfinger (variant)


vinklat pekfinger (variant)


T-hand


T-hand (variant)


långfinger


V-hand

	?
V-hand (variant)


dubbelkrok


dubbelkrok (variant)


K-hand


X-hand


flyghand


flyghand (variant)


flyghand (variant)


U-hand


lillfinger

	?
lillfinger (variant)


N-hand


N-hand (variant)


N-hand (variant)


N-hand (variant)


M-hand


liten tumvinkelhand


liten O-hand


liten O-hand (variant)


tupphand


tupphand (variant)


tupphand (variant)


böjd tupphand

Rörelse

Kontakt

Kontaktpunkt visar var (på kroppen eller den andra handen) kontakt sker. Om kontakt sker flera gånger skrivs två (eller fler) punkter intill varandra. Om det är ett specifikt finger som gör kontakt så skrivs kontaktpunkten intill det fingret.

’tanke’

’glad’

’populär’

’jobba’

’hatt’

En kontaktpunkt kan också skrivas i tomma luften och beskriver då en rörelse som ser ut som ett tryck på en osynlig knapp.

’verkligen’

’klicka’

Förflyttning

Rörelselinjer och slutpunkter ( etc) visar hur en hand rör sig (med punkten i slutet). Vilken handform som används skrivs vanligen intill början av rörelselinjen (men om det är samma handform under hela rörelsen finns ganska stor frihet i var man placerar symbolen).

’nivå’

’våning’

’varm’

’barn’

Vid upprepad rörelse skriver man en slutpunkt för varje gång rörelsen utförs.

’rygg’

’fisk’ (mat)

’gullig’

Om handformen förändras under rörelsen skrivs flera handsymboler utefter linjen.

’orsak’

’idag’

’päron’

’prioritera’

Tvärslutpunkt () används istället för en vanlig slutpunkt för att understryka att en rörelse slutar väldigt tvärt.

Vertikalmarkör () är ett litet T-format streck i början på en rörelselinje som används (i det neutrala läget) då en rörelselinje beskriver vertikal istället för en horisontell rörelse. Ta en titt på skillnaden mellan ’tallrik’ (horisontell rörelse) och ’cirkel’ (vertikal rörelse) nedan.

’tallrik’

’cirkel’

Det finns förstås många andra tecken med vertikal rörelse.

’idag’

’klocka’

’päron’

’precis’

’fred’

Förändringslinjer () ser ut som vanliga rörelselinjer, men visar att en handform förändras utan förflyttning. Vanligtvis ser förändringslinjen ut som en understrykning till handformerna ifråga. För att vara extra tydlig att det rör sig om en förändringslinje (utan rörelse) kan man ’spika fast’ linjen genom att sätta en fixpunkt () under den.



’ja’ (med fixpunkt)		’ja’ (utan fixpunkt)

Två händer

Följande symboler visar hur två händer rör sig i förhållande till varandra.

Mötande linjer ( ) visar att händerna rör sig mot varandra och möts i mitten. Om en vertikalmarkör används skrivs den längst ut i de bägge ändarna.

’träffa’

Isärgående linjer ( ) visar att händerna först nuddar varandra och sen rör sig i varsin riktning. Om en vertikalmarkör används skrivs den på mitten av linjen.

’fred’

’rektangel’

Turmarkör () markerar den hand som rör sig först vid växelvis rörelse. Turmarkörens lilla snedstreck riktas alltid in mot tecknets mitt.

’nummer’

Flätmarkör () visar att fingrarna flätas samman.

’fungera’

’Amerika’

Korsmarkör () visar att armarna korsas.

’kram’

Omloppsmarkör () visar att händerna kretsar kring varandra.

EXEMPEL: sjunga

EXEMPEL: intresse

Rattmarkörer ( ) visar att händerna rör sig som på en ratt, strecket avgränsar rörelsen (med en hand på var sin sida om strecket).

’bil’

Vevmarkör () visar att händerna gör cirkelrörelser brevid varandra (som om de satt fast i var sin ända på en vev).

’cykel’

’teckna’

Fingrar

Diakritiska markörer beskriver hur fingrar och handled rör sig, och handens orientering i rummet (attityd). (Se även ’Exempel på ASLwrite: Diacritics’.)


kant- markörer

gångjärns-
markör

vrid-
markör


vink- markörer


fladder- markör

Kantmarkörerna används för att beskriva handens orientering i rummet. Utan en kantmarkör antas en handen vara vänd så att antingen handflatan eller handryggen är vänd bortåt i bild, med en kantmarkör är det istället den markerade sidan av handen som är vänd bortåt.

Kantmarkören visar att en av handens kanter är vänd bortåt (istället för handflata/handrygg) relativt tecknets perspektiv i skriften. (Det betyder nedåt i neutrala läget, framåt i framåtperspektivet och, i profil åt den bortre kroppshalvan – dvs åt vänster om tecknet avbildats från höger [högerhänt tecknare], och höger om tecknet avbildats från vänster [vänsterhänt tecknare].)

Gångjärns- och vridmarkörerna beskriver handledsrörelse, medan vink- och fladdermarkörerna beskriver fingerrörelse.

Vinkmarkören används för att beskriva att hela handen eller fingrar vinkar. Om rörelsen gäller hela handen skrivs den nära handformens mitt eller bas, om rörelsen avser ett eller flera fingrar så skrivs den vid fingrarnas spets. Om rörelsen gäller alla fingrarna så skrivs markören ofta i lite större storlek.

’hur’

’bläckfisk’

’jägare’

’praktik’

’vem’

Fladdermarkören används för att visa att fingrarna har en spelande eller ströende rörelse. När handformen har kontakt mellan fingrarna och tummen är det ströende som avses, annars spelande.

’april’

’kosta’

’mutter’

’strö’

Läge

profil

framåt

Neutrala läget är den position där ett tecken utförs i om den inte har någon specifik lägessymbol. Tecken i neutrala läget avbildas ovanifrån (som om den som tecknar tittar ner på sina egna händer). Det betyder att en rörelselinje uppåt på pappret motsvaras av en rörelse framåt i verkligheten, och att handflatorna är vända antingen uppåt eller nedåt om inget annat sägs. (För att markera att en rörelse sker vertikalt används en vertikalmarkör, och för att visa att en hand är annorlunda orienterad används någon av kantmarkörerna.)

Kroppsläget kan skrivas ur två olika perspektiv: i profil och framåt. (Den enda lägessymbolen som har med fler än ett streck är halsen som har två.)

Profil – Om ett tecken har en rörelse framåt (ut från kroppen) så skrivs tecknet med en av lägessymbolerna i profil (istället för ur tecknarens eget perspektiv).

Framåt – När perspektivet är framåt används rörelselinjer precis som i neutrala läget (men utan vertikalmarkörer). Tecknet skrivs från den tecknande personens egna synvinkel (dvs högerhanden skrivs till höger, vänsterhanden till vänster, precis som för neutrala läget).

Ansikte

Ansiktssymbolerna (ögonbryns-, munsymbol och rynkad näsa) och lägessymbolen ansiktet (i profil) kan skrivas ihop.

’ledsen’

Rynkad näsa () är den enda symbolen som involverar näsan:

rynkad
näsa

Ögonbryn

Symboler som visar ögonbrynens position och används både för skriva känslomässiga och syntaktiska uttryck. De skrivs upptill på raden och antingen framför ett enskilt tecken, eller (lite på sned) som en parentes runtomkring kring ett eller flera tecken.

Sänkta ögonbryn används vid frågeordsfrågor:


’Vad är klockan?’
	eller

’Vad heter du?’

’Vad är ditt persontecken?’

Höjda ögonbryn används vid ja/nej-frågor, för att markera topik, och frågeordsfrågor med artighetstilltal:

’Är du döv?’
(ja/nej-fråga)

’Vilket datum är det idag?’
(frågreordsfråga med topik)

De övriga ögonbrynssymbolerna har ingen syntaktisk funktion utan används för känslouttryck.

Mun

Att göra:

Lägg till de saknade svenska språkljuden [t/d/n], [k/g/ŋ], [l/r] och [h] bland munbilderna nedan.

Munrörelser skrivs oftast med symbolen för nedre halvan av ansiktet, men kan också kombineras det hela ansiktet (plus eventuella symboler för rynkad näsa och ögonbryn). De skrivs på ansiktets plats, lite upphöjt på raden och framför handsymbolerna. Om det behövs skrivs flera munsymboler efter varandra. (Se även ’Anteckningar om munbilder’.)

		léende
		skratt
		nerdragna mungipor
		gråt
	[p/b/m]	sammanpressade läppar
		sammanpressade läppar med rörelse
		läpprutt & uppblåsta kinder
		sammanpressade & dragna åt sidorna
		dragna åt ena sidan
		uträckt tunga
		tungprutt & uppblåsta kinder
	[β]	insugna läppar
		putande läppar (pussmun)
		pussrörelse (ja-mun)
	[a/ä]	vidöppen mun
		öppen mun
	[y/ö]	putande läppar (sh!-mun)
		övre tandrad
	[e/i/j/s/ɕ/ɧ]	sammanbitna tänder
		sammanbitna & putande
		öppen mun & utsträckt tunga
		vicka på tungan
		tungan utsträckt åt sidan
	[f/v]	underläpp mot övertänder
		tungan mot övertänder
	[o/u/å]	rundade läppar
		uppblåsta & rundade läppar
		insugna kinder
	[()]	uppblåsta kinder
		sammanbitna och dragna åt ena sidan
		äckel

Om författaren

Jag heter zrajm. Jag är hörande, bor i Uppsala och pluggar teckenspråkslingvistik på Stockholms universitet. Jag har tidigare pluggat datorlingvistik på Uppsala universitet, efter att ha halkat in på lingvistik via Star Trek och det konstruerade språket klingonska (det första språk jag lärde mig på egen hand). Jag har också konstruerat flera skriftsystem för eget bruk, samt skapat det typsnitt för teckenspråkstranskription (FreeSans-SWL) som numera används av Svenskt Teckenspråkslexikon.

Det är min förhoppning att en skriven form av teckenspråk en dag kommer vara allmängods, och att språket kommer synas på skyltar, i tidningar och böcker. (Är det inte underligt att två döva som skriver till varandra inte kan skriva på sitt eget modersmål?)

Mitt försök att anpassa ASLwrite till den teckenskrift som beskrivs här föddes ur min önskan att kunna anteckna på teckenspråk (utan att behöva gå omvägen över svenska) och att kunna förbättra mina språkkunskaper genom att läsa (att kunna läsa böcker har varit ovärderligt för min inlärning av nya ord och grammatik i alla språk jag lärt mig tidigare).

Om du är mer nyfiken på teckenskrift och mina tankar och resonemang under anpassningen till svenskt teckenspråk är du varmt välkommen att ta en titt på mina anteckningar. (De är dock huvudsakligen avsedda för mig själv så förvänta dig ingen stor vältalighet!)

Mitt persontecken är (passande nog) detsamma som tecknet för ’klingon’:

’zrajm’

Teckenskrift – Att skriva teckenspråk

Innehåll

Handalfabetet

Bokstavering